Hur hjälper jag mitt barn att se sina styrkor utan att låtsas att svårigheterna inte finns?
Kort svar
Prata om styrkor och svårigheter som två saker som kan vara sanna samtidigt. Beskriv sådant du faktiskt ser, utan att göra varje svårighet till en dold fördel. Barnet behöver inte vara ovanligt begåvat inom något för att vara värdefullt. Låt styrkor vara källor till glädje, inte krav på att kompensera.
Längre svar
Säg exempelvis: ”Det är jobbigt för dig att läsa den här texten, och du har många tankar om innehållet när vi lyssnar på den.” Använd ”och” i stället för ett ”men” som riskerar att sudda ut svårigheten.
Fråga vad barnet tycker om att göra och när det känner sig tryggt eller engagerat. Styrkor kan märkas i humor, omtanke, praktiskt arbete eller förmågan att lägga märke till detaljer, men barnet måste inte hålla med om din beskrivning.
Ge plats för intressen utan att varje aktivitet ska leda till utveckling eller prestation. Fortsätt samtidigt ordna stöd för svårigheterna, så att uppskattningen inte blir ett argument för att barnet borde klara sig självt.
Källa & officiell fördjupning
Svaret är en sammanfattning. Läs alltid källan för det som gäller just nu.
Fler frågor
- Hur hjälper jag mitt barn när det säger att det är dumt för att skolarbetet är svårt?
- Hur berättar jag om mitt barns diagnos utan att barnet känner att det är något fel på det?
- Hur kan jag som lärare ge återkoppling utan att skada en elevs självkänsla?
- Hur slutar jag jämföra mig med klasskompisar som har lättare för sig?