Hur pratar jag med en tonåring som avfärdar allt positivt jag säger om den?
Kort svar
Försök inte vinna en diskussion om tonåringens värde med fler komplimanger. Bekräfta att det positiva är svårt att ta emot och visa intresse utan krav på gensvar. Konkreta iakttagelser, vardaglig närvaro och frågor om vilket stöd som känns hjälpsamt når ofta längre än stora försäkringar om hur fantastisk tonåringen är.
Längre svar
Säg: ”Jag hör att du inte känner igen dig i det jag säger. Vill du att jag bara lyssnar en stund?” Att bekräfta upplevelsen betyder inte att du håller med om självkritiken.
Byt allmänna omdömen mot små, ärliga iakttagelser: ”Jag såg att du väntade på din kompis.” Låt kommentaren stå utan att kräva ett tack eller ett medhåll. Fortsätt också erbjuda sällskap som inte handlar om prestation eller mående.
Fråga lugnt hur tonåringen har det med kompisar, skolan och sömnen. Vid ihållande nedstämdhet eller starkt självförakt, erbjud kontakt med elevhälsan eller vården. Om tonåringen uttrycker att den inte vill leva, fråga direkt om självmordstankar och sök hjälp; vid omedelbar fara, ring 112.
Källa & officiell fördjupning
Svaret är en sammanfattning. Läs alltid källan för det som gäller just nu.
Fler frågor
- Hur hjälper jag mitt barn när det säger att det är dumt för att skolarbetet är svårt?
- Hur berättar jag om mitt barns diagnos utan att barnet känner att det är något fel på det?
- Hur kan jag som lärare ge återkoppling utan att skada en elevs självkänsla?
- Hur slutar jag jämföra mig med klasskompisar som har lättare för sig?